Signalkräftor

Signalkräftor är ett kräftdjur som tillhör familjen Pacifastacus. De lever främst i sött vatten som även har en hög halt av syre. De äter det mesta som de får tag på, även andra kräftor. Signalkräftorna äter också mycket vattenväxter, vilket gör att de hjälper till att hindra växtligheten från att breda ut sig allt för mycket i sjöar. Kräftorna utgör också föda för många andra djur som till exempel ålar och aborrar. Rovdjur som till exempel mink tycker också om att äta kräftor när möjligheten finns. I den här artikeln kommer vi att gå igenom signalkräftornas utseende, deras ursprung och hur deras livscykel ser ut.

Kännetecken

Signalkräftorna liknar flodkräftorna till sitt utseende och de blir ungefär lika stora, men det finns också vissa saker som skiljer dem åt. Signalkräftan har till exempel bredare klor än vad flodkräftan har. En annan skillnad är att signalkräftan har vita fläckar på sina klor, vilket flodkräftan saknar. Skalet har lite olika färg beroende på vilken typ av miljö som den befinner sig i. Om kräftan lever i en miljö med en mörk dybotten så utvecklar den vanligtvis ett väldigt mörkt brunt skal, som i vissa fall till och med kan upplevas som svartfärgat. En signalkräfta som befinner sig i en sjö med ljusare botten blir ljusare och utvecklar istället en blå ton i sitt skal.

Ursprung

Signalkräftan kommer egentligen från de nordliga delarna av USA, men efter att de planterades i Kalifornen spred de sig fort genom resten av landet. Under 1900-talet tog man beslutet att plantera in kräftorna i Europa och idag finns dem i de flesta län i Sverige. Undantaget är Gotland, västerbotten och även Norbottens län. Inplanteringen av signalkräftan gjordes på grund av att flodkräftan började minska i antal då kräftpesten spred sig fort mellan sjöarna. Man var då i behov av att få upp antalet kräftor för fiskets skull. Eftersom signalkräftan liknar flodkräftan både till utseendet och beteende valde man att plantera in just den sortens kräftdjur. Tanken med att plantera in signalkräftor i vår sjöar var god, men eftersom de bär på kräftpest dog ett stort antal flodkräftor vid inplanteringen. Eftersom signalkräftorna själva är immuna mot kräftpesten så påverkas de inte av sjukdomen. Pesten sprids dock väldigt lätt och därför har nu signalkräftorna tagit en allt större plats i våra vatten.

Signalskräftans livscykel

Signalkräftor parar sig vanligtvis under september månad. Då bär honan sin rom under stjärten. Där förvaras den ända fram till nästkommande sommar. Då kläcks den och signalkräftorna som kommer ut ser ut som en liten variant av en vuxen kräfta. När kräftan växer ömsar den så småningom skal, vilket innebär att gör sig av med sitt gamla skal. Kräftan hinner byta skal flera gånger under sin livstid och under sitt gamla, ömsade skal växer kräftans nya, mjukare skal fram. Det är ömtåligt i början, men hårdnar med tiden och utgör då ett bra skydd mot rovdjur och andra fiender. När hanarna är mellan 2–5 år gamla blir de könsmogna, och honorna blir könsmogna när de är omkring 2–6 år.