Roliga fakta om kräftor


När det kommer till kräftor finns det många roliga fakta och en hel del myter. Vi lär oss sällan mer än konsten att skala en räka och hur den på bästa sätt kan ätas, men om vi vill imponera lite på kräftskivan finns det roliga saker att lära sig om kräftorna.

Kräftor går inte bakåt

En av de första myterna vi kan slå hål på är att kräftor går baklänges. De ser ut att gå baklänges vilket ofta göra att vi tror att de gör det. Sanningen är att de går framåt. Gångstilen är bara lite annorlunda. Kräftor äter allt. De är allätare och äter det mest som går att hitta i vatten. Fiskar och döda djur tillhör en del av deras meny samtidigt som de gärna äter vegetariskt i form av växter. Om de får tag på insekter äter de även dem. De äter till och med andra kräftor om de inte har tillgång på annan föda. Kräftskivor började bli populär på 60-talet. Det började med att överklassen hade fest där de åt kräftor under hösten. Under 60-talet spred sig sedan traditionen med kräftskivor vidare till medelklassen. Första gången ordet kräftskiva nämns i Sverige var 1931. Tidningen Dagens Nyheter skrev om det som skiva och tanken med ordet då var att bordsskivan var uppdukad till fest. Det var på 60-talet som vi började importera kräftor från bland annat Kina, Turkiet och Spanien för att alla skulle få tillgång till dem. Idag importeras det runt 2500 ton kräftor varje år.

Kräftor fångas året om

Kräftor fångas året om

Vi har idag ingen lag som säger att vi inte får fånga och sälja kräftor året om. Den försvann 1994. Även om det idag är tillåtet året om är traditionen att kräftskivorna hålls i augusti. En del säger att det är den första onsdagen i augusti som är premiärdagen för att ha en kräftskiva, men det är inget som säger att det ska vara precis då. Den allmänna åsikten är att premiären för kräftor ska vara i början av augusti.

Kräftor är inte röda när de är i vatten. När de kokas försvinner deras naturliga pigment som brukar vara grönt, blått eller brunt. Det som blir kvar är det gula och de röda pigmenten. Av dessa två är det röda dominant vilket gör att det gula försvinner vid upphettningen. När man äter kräftor gäller det att se till att äta många. En svensk signalkräfta innehåller inte mycket kött med sina tretton gram. Långt tillbaka, på Carl von Linnés tid, hade vi en annan syn på kräftor. Linné själv sa att kräftor kunde liknas vid oätliga insekter. Kräftor ses som ett afrodisiakum eftersom de innehåller ämnen som kan påverka hormonerna. Det är ämnena fosfor och jod som finns i stor mängd i kräftor. För att se skillnad på om det är en hona eller hane behöver man kolla på klorna och stjärten. Hanarnas klor är större än honornas medan honornas stjärt är bredare. Kräftor har även använts i marknadsföringssyfte för att införa ett rusdrycksförbud. Det var 1922 som det nämndes i en propaganda ”Nej! Kräftor kräva dessa drycker!” för att stärka nej-sidan och inte införa något förbud mot rusdryckerna.