Det misslyckade kräftpartyt

Min första sommar i Louisiana kände jag att jag ville hålla någonting som var extremt svenskt för att visa alla vänner där nere lite av vår svenska kultur.

Eftersom det var sommar och vi bodde i ett väldigt skaldjursrikt område så tänkte jag att en kräftfest vore det ultimata. Jag började planera och ville verkligen gå all in när det gällde allt, jag letade hattar, skrev ut sånghäften, sökte ersättare till västerbottenost för att göra paj, och så allting annat runt omkring. Snapsen hade jag beställt med en vän som kom över till USA i samma veva eftersom jag ville ha de svenskaste av snapsarna och inte vara Absolut Vodka. Hon lyckades verkligen och fick med sig såväl OP Anderson som Skåne akvavit, Hallands fläder och Aalborgs. Jag har förstått i efterhand att kryddad snaps verkligen är en svensk företeelse, eller snarare en skandinavisk sådan.

Snaps-info

Tydligen så började man redan på 1500-talet att krydda brännvin, fast då av medicinska skäl. Flera veckor innan så åkte jag runt hela staden för att leta allt jag behövde i dekorationsväg. Vi har en helt perfekt trädgård för att ha fester, med ett stort område bredvid poolen där vi kunde sätta upp ett stort partytält. Det var även där vi hade vår bröllopsmottagning. Nu skulle det alltså istället bli platsen för en svensk kräftskiva. Redan kvällen innan så pyntade jag tältet med kulörta lampor, girlanger, matchande blommor och dukade med tallrikar och servetter med kräftor på.

Men, den helsvenska festen rätt igenom från början till slut fick jag glömma redan innan. Det var nämligen så att den typen av kräftor jag ville använda, kokta och djupfrysta, inte fanns tillgängligt. Och tanken på att koka en enorm mängd levande kräftor själv, den tilltalade mig inte. Därför fick jag tänka om lite grann. Hela konceptet behöll jag, inklusive ostpajen med rom, hackad rödlök och gräddfil. Men med själva kräftorna fick jag tänka om.

I vårt område, och jag nästan hela den delen av USA, äter man istället något som heter “Crawfish boil”. Det går inte riktigt att översätta för just det namnet beskriver helt vad det är. En Crawfish boil tillagas utomhus i en enorm gryta. Själva grytan består förutom det de kallar mini-hummer av majs, sötpotatis,kryddig  korv och mycket olika kryddor, oftast cajun-style. Men liknelsen med hummer stannar därför äter man hummer i USA så är det under finare tillfällen där man är uppklädd och använder specialbestick.

Klädsel och dekoration

När det kommer till Crawfish boil så är det tvärtom, man klär sig bekvämt och borden är ofta täckta med tidningspapper för att det blir så söligt. Tidningspapper hade jag inte, men mina vita bordsdukar utsmyckade med kräftor fick duga. Eftersom jag aldrig hade tillagat rätten tidigare så var jag lite nervös om de skulle tycka om det, jag var ju liksom osäker själv på hur det skulle smaka.

Jag hade aldrig behövt oroa mig, de älskade min mat och även grytan. Däremot så kanske det inte var lika bra att de även älskade snapsen lika mycket. Amerikaner är i regel inte vana att dricka snaps på det sättet och definitivt inte kryddad snaps. Det skålades friskt och det tog inte lång tid efter maten innan den första personen började kräkas bakom en buske, sedan gjorde en annan samma. Och det var inte maten! Det vet jag eftersom de två som körde och inte drack snaps, de mådde bra. Berusningsgraden var sådär hög att det inte blev kul längre, jag blev gråtfärdig, även min man blev för full.

Grät i min ensamhet

När alltid hade gått åt skogen och alla blivit för fulla så drog jag mig undan. Jag gick och satte mig på bänken nere vid bryggan ensam och faktiskt så grät jag en skvätt, kraven hade ju varit så höga på mig inför det här. Inte minst från mig själv. Jag kände att jag verkligen inte ville gå tillbaka innan jag var säker på att alla åkt så jag satt där i min ensamhet. Efter att ha torkat tårarna så tog jag fram mobilen för att kolla facebook om någon av gästerna skrivit något negativt om festen. Men nej, inget sådant. Däremot hade flera av dem gillat och kommenterat mitt inlägg med bilder jag tagit innan festen. Kanske var det inte en sån stor katastrof ändå.

När jag kollat facebook så började jag spela lite istället, allt för att få tiden att gå så jag skulle vara säker på att de åkt hem innan jag gick tillbaka. Jag fortsatte med ett spel jag påbörjat dagen innan på pokerstarscasino men sedan kände jag för att spela någon typ av frågesport på svenska så jag gick in på vetgirig för att spela en duell och sedan lade jag något korsord. Efter det kunde jag äntligen leta mig tillbaka upp mot huset och sängen har sällan känts så skön.

Nästa år blir det ett party igen, men utan snaps!