Äta kräftor med stil


Det är en rolig syn att tänka sig ett gäng gamla adelsmän på 1500-talet som sjunger snapsvisor iklädda löjliga små hattar och haklappar. Samtidigt som de dricker hejdlöst med snaps och suger på kräftklor. När de ätit så kastar de skalen på golvet för tjänstefolket att plocka upp.

Men åter till nutid, finns det något som kallas kräftetikett? Det finns inget som kallas bordsskick i alla fall, inte när det kommer till själva ätandet. För att äta kräftor måste man göra med händerna och det slurpas och det blir söligt. Det är ofrånkomligt och det hör till.

Fast det finns faktiskt en regel, även om den inte är direkt kopplad till bordsskicket. Man bör inte lägga beslag på alla honorna, precis samma som gäller för surströmming för de som även gillar att njuta den delikatessen.

Honorna är nämligen fyllda med en god rom och därför väldigt eftertraktade. Hannarna är dock inte dåliga de heller för de kontrar med sina stora klor och större mängd kräftsmör.

Ät inte bara honor

Så, god kräftetikett handlar helt enkelt om att inte bara ta för sig av de honor som finns utan att välja båda könen.

Frågan är då hur man ser skillnaden mellan dem? Oftast så har hon-kräftorna bredare stjärt. Om man fäller ut stjärten så ser man att hannen har ett extra benpar längst fram närmast magpartiet på undersidan. Dock är det inte idealiskt att tafsa på alla kräftor förstås.

En god idé är istället att när man lägger upp dem på fat så kan man sortera dem så att honor är för sig och hannar för sig.

Det är ganska lätt att se skillnad. Honorna har lite bredare stjärt, precis som… Nej, jag kanske inte ska ta den liknelsen. Är man osäker kan man fälla ut stjärten och kolla på de små benpar som sitter på undersidan. Hanarna har ett extra längst fram mot bukpartiet. Nackdelen med denna metod är att man måste ta i kräftorna.

Snabbfix

Om man nu inte har den stora fördelen att själv kunna fiska kräftor utan man får köpa frysta (helt okej de också) så kan man ändå pigga upp dem lite genom att koka upp en egen lag att lägga dem i. Det första man gör är att tina dem, helst så sakta som möjligt vilket brukar betyda runt två dygn i kylskåp. När det är klart så tar man dem ur förpackningen och spolar av dem i ett durkslag.

Koka sedan upp cirka två liter vatten med 0,75 deciliter grovsalt, en sockerbit och en mörk öl. Man fyller på med mycket dillkronor och kokar i fyra, fem minuter innan man tar bort dillen och sedan låter det stå och kallna.

När det blivit helt kallt så¨täcker man kräftorna med ny, färsk krondill och slår lagen över. Täck skålen med plastfolie eller liknande och låt det sedan stå och dra över natten eller upp emot ett dygn.

När det blir dags för servering så tar man fram dem i tid så de får rinna av.